101010...

...en dag vi inte glömmer. Det var den dagen dr Tanja sa till mig att "åk hem, du kan få vänta en vecka till!" Å så vände vi kosan norrut igen med rödsprängda ögon och vetskapen om att bebben har det toppen bra i magen, mammi god fysik men psyket lider...

Hemma vid hade "hemtjänsten" gjort sin daglig insats efter vilodag på min begäran igår... Känns som om vi sliter ut en generation i taget men NU är det nästan klart!!! 

 



Nu är det resterande klinkergolv som ska görs klart och en skjutdörrsvägg som ska monteras, slutet närmar sig...

Imorgon kommer syster med barn på höstlov, ska bli kul.