Jag kan som totalt musikintresserad endast se detta som en upplevelse både fyllt av glädje och skräck. Denna dag blåset det enormt, hade inte reflekterat över att vi skulle kunna sitta högt upp på läktaren men det gjorde vi och tankarna och magen gick runt, 'hur ska jag komma ner, hur ska jag komma ner...' MEN jag tom stod upp när alla andra gjorde det. Mitt sällskap njöt av musiken, jag njöt nog mest av att få se och studera allt som hände. 
O & L såg dem första gången -87, de insåg att det var lääänge sen...
ps Såg Ni min fina nyinköpta regnjacka från "Gudrun" på första bilden??? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar